Kan den franska och tyska diskussionen om repatriering av museiföremål vara till glädje också i Sverige? Och vad innebär egentligen dekolonisering för dagens museer? Vid ett välbesökt symposium på Etnografiska museet i maj möttes akademiker, praktiker och aktivister för att ge sina olika perspektiv på angelägna frågor.
Nanette Snoep är chef för Rautenstrauch-Joest-Museum i Köln, och har gjort sig känd för sitt djärva och högprofilerade arbete med dekoloniserande praktiker. Den 17 maj 2023 stod hon inför en fullsatt hörsal på Etnografiska museet i Stockholm för att berätta om sina erfarenheter från museer i Nederländerna, Frankrike och Tyskland.
Snoep talade om hur viktigt det är att museerna – och i synnerhet de etnografiska – vågar utmana den stora historien. De måste öppna dörren för omtolkningar av de koloniala narrativen, och ge plats för fler och nya röster. Det kommer att rikta ljuset mot smärtsamma och brutala historier många helst skulle slippa höra talas om, men ändå måste det göras.
Det här handlar om maktrelationer, och därför blir det omöjligt att dekolonisera utan att ställa till med bråk. Nanette Snoep talade också om vad det kan kosta att driva ett sådant förändringsarbete, och om vikten av att hålla kursen även när det blåser storm. Det här handlar om långsiktiga processer, som kräver envis uthållighet, och som behöver stöd av externt tryck från engagerade aktivister utanför museerna.
Alain Godonou är chef för The National Agency for Heritage Promotion and Tourism Development (ANPT) i Benin. Han delade med sig av sina erfarenheter av att repatriera föremål från Paris, och visa dem i Benin. I efterföljande paneler fördjupades dagens teman, dekolonisering och repatriering, med flera spännande frågor, inspel och idéer.
Publiken ställde också många viktiga frågor. De rörde återförande av föremål, och önskan om ett mer proaktivt förhållningssätt till repatriering. Men det kom också frågor om det besökare möter i befintliga utställningar på Etnografiska museet. Varför används där ord som uppfattas som nedsättande? Varför får man veta så mycket om kvantitet och kolonisering, och så lite om kvalitet och förkolonial kontext?
Dessutom fanns i publiken en viss otålighet över dagens program. Hur ser representationen ut på scen, egentligen? Och på museet? Sådana här event är som rökridåer – varför händer det ingenting på riktigt?
Frågorna som ställdes, och perspektiven som gavs, under dagen är alla värdefulla inspel i Världskulturmuseernas fortsatta utvecklingsarbete. Det pågår hela tiden, och det kommer aldrig att bli färdigt – men vi jobbar på det.
/ Johanna Berg
Decolonization of Museum Work arrangerades av Världskulturmuseerna i samarbete med L’Institut français och Goethe-Institut i Sverige. Hela symposiet filmades och kan nu ses i här:
Dessutom gjordes i anslutning till symposiet en poddinspelning där Michael Barrett, intendent på Världskulturmuseerna, ledde ett samtal mellan Nanette Snoep och Raymond Peroti, svensk musiker med rötter i Surinam. Podden kommer att tillgängliggöras här: https://www.varldskulturmuseerna.se/digitala-resurser/video--podcast/inside-the-box/
