Japanologen Thomas Ekholm från Göteborg universitet tittar på chanyou föremål i Etnografiska museets magasin, tillsammans med intendenterna Helga Janse och Franziska Bedorf. Photograph by Sofia Lophushanskaya.
De japanska föremål som finns på Etnografiska museet ger oss en insikt i det svenska intresset för Japan och dess kultur under sent 1800- och tidigt 1900-tal. Föremål hade samlats in via resor, inköp eller som gåvor långt innan Etnografiska museet skapades 1900. Arkeologen Hjalmar Stolpe som hade ansvar för samlingarna, blev mer intresserad av studien av andra kulturer, Etnografi, och kom själv också bege sig ut på resor för att samla in föremål. Den mest kända resan som han deltog i var Fregatten Vanadis världsomsegling 1884–1885. År senare, när museet skapades, kom Stolpe att bli dess första intendent.
Tekopp och förvaringslåda som var en gåva från Fujiwara Ginjiro (ordförande i Svensk-Japanska Sällskapet i Tokio) till Etnografiska museet 1935, Inv.No. 1935.30.0010
Både i museets utställningar och de beskrivningar av museets samlingar som gavs ut under åren närmast efter sekelskiftet 1900 fick Japan ofta ett lite större utrymme än andra nationer vilket går att skönja i dåtida tidningsartiklar, men också i museets egna publicerade beskrivningar över dess samlingar. Japan hade ett halvsekel tidigare lämnat sin isolation och dess kultur blev tillgänglig på en ny nivå. Japonismen, intresset för det japanska, växte fram och influerade europeisk konst och kultur. Samlingen visar med andra ord den svenska uppfattningen av den japanska kulturen, samtidigt ger den en inblick i den japanska kulturen.
Jag studerar den svenska uppfattningen av japansk teceremoni, chanoyu. I Sverige kom intresset för chanoyu att föregå mycket av den övriga i väst. Redan under 1880-talet presenterades chanoyu som en symbol för Japan och dess traditionella kultur. Från sitt besök i Japan i mitten av 1880-talet förde Stolpe med sig en modell av ett terum i full storlek tillbaka till Sverige. Samlingen kom troligtvis därefter inspirera konstnären och blivande japanologen Ida Trotzig att vilja bo i Japan. När hon åter flyttade hem till Sverige efter sin makes bortgång hade hon bott där i ca 30 år. Under perioden gav hon med Etnografiska museets hjälp ut en beskrivning av chanoyu 1911, vilken mig veterligen är den första på ett europeiskt språk (Okakura Kakuzos The Book of Tea från 1905 beskriver inte teceremonin, utan ger snarare ett religiös-kulturellt perspektiv på te i Japan.)
Mitt intresse är att söka finna och förstå vad som lett till det tidiga intresse som uppstod i Sverige för chanoyu och som representeras av den första boken, men också tehuset som uppfördes på Gärdet i Stockholm år 1935. Viljan att införskaffa ett tehus kom från Sverige och detta blev möjligt först med hjälp av Gerhard Lindblom, Ida Trotzigs chef och teimportör till Sverige samt en japansk finansman och politiker, Fujiwara Ginjiro. Intresset var inte nödvändigtvis centrerat kring teceremonin som sådan, utan det tog fyra år och ett besök av Fujiwara själv innan det första temötet kom att hållas i tehuset.
Den svenska förståelsen av den japanska teceremonin är påverkad av flera yttre faktorer såsom synen på andra kulturer och politiska relationer. Enskilda personer kom på ett eller annat sätt att influera beskrivningar av chanoyu i Sverige. Även om koloniala perspektiv och nedsättande beskrivningar av andra kulturer var legio i det tidigare 1900-talets Sverige, kom Japanbilden att få fler positiva än negativa konnotationer; den mystifierades och exotiserades. När tehuset uppfördes var intresset stort, trots att den allmänna, mer politiska synen på Japan blivit negativ till följd av japanska krig. Bilden och synen på Japan kan inte bara ses ur ett politiskt perspektiv, utan kulturella samarbeten kan verka parallellt.
Även om chanoyu var dominant i utställningar av japanska föremål i Sverige under sena 1800-talet och första halvan av 1900-talet, så är antalet chanyou-föremål en minoritet. Med tanke på hur många föremål av andra religiösa eller kulturella karaktärer som ingår i Etnografiska museets samlingar från Japan, finns mycket att studera. Det finns därmed mycket mer att förstå om svensk insamling och förståelse av den japanska kulturen i en bredare kontext. Studien av chanoyu ledde till nya perspektiv, men också till att föremål som annars var delvis glömda kom till ytan. Vilka perspektiv eller berättelser kan då övriga föremål ge?
Skrivet av Thomas Ekholm, publicerat av Franziska Bedorf (intendent med fokus på globala frågor)