I svenska museisamlingar och arkiv finns en stor mängd material som samlades in av svenska missionärer verksamma inom Svenska Missionsförbundet. Sedan några år tillbaka finns en stor samling kallade skioptikonbilder (även kallade ljusbilder) på Etnografiska museet i Stockholm.
Tidigare återfanns dessa fotografier på Svenska Missionskyrkans arkiv i Stockholm men 2014 slöts ett avtal mellan Svenska Missionskyrkans arkiv och Etnografiska Museet i Stockholm för överlämning av hela beståndet av skioptikonbilder till sistnämnda institution. Huvudsyften var att skydda samt tillgängliggöra detta unika bildmaterial genom digitalisering för forskare, allmänhet och andra intresserade.
Svenska missionsförbundets huvudfält inom missionen var Kongo, centrala Kina (Hubei) och Östturkestan (Xinjiang). Under tidigt 1900-tal var det brukligt för de missionärer som hade återvänt till Sverige, att resa runt i landet och dela med sig av sina erfarenheter från utlandet vid möten i missionshus, skolor och större missionsutställningar.
Vid dylika möten brukade missionärerna dela med sig av personliga upplevelser och visade också upp ”exotiska” kulturföremål från de olika missionsfälten samt bildmaterial i form av fotografier och film. Ibland klädde missionärerna ut sig i folkdräkt från respektive missionsområde.
Ett talande exempel står att finna i en annons i tidningen Kalmar från 1916 där det står att ”missionär Gerda Anderson uppträder i turkisk dräkt” (dvs. östturkisk dräkt) vid en sammankomst (Kalmar, n: r 189, fredagen den 1 december 1916).
Böcker och missionspublikationer från tidigt nittonhundratal innehåller ofta rikligt med bildmaterial och det står klart att stora resurser lades ner på att dokumentera seder och bruk med hjälp av dåtidens hightech, dvs. kamera och film. Många av missionärerna blev med tiden framstående fotografer. Det var i synnerhet så kallade skioptikonbilder (ljusbilder) som användes vid bildvisningar i missionshusen runt om i Sverige under 1920- och 30-tal och framåt. Det var viktigt att de som stödde missionen kunde se med egna ögon ’hur det såg ut’ på fältet.
Det är uppenbart att man inom Svenska Missionsförbundet snabbt insåg den kraftfulla didaktiska effekten som kunde förmedlas genom kombinationerna bild, föredrag och fullsatta missionshus med förväntansfulla och nyfikna åhörare. Bildvisningar blev således ett effektivt medel för att söka stöd för missionen bland missionsvänner i Sverige.
Ett av de mer detaljerade exemplen jag funnit återfinns i ett nummer av Missionsförbundet från år 1925. Här menar artikelförfattaren att bilderna fungerar som ett komplement till ordets beskrivningar av fjärran länder:
"Till kännedom om missionen har förevisning av skioptikon- eller ljusbilder i icke ringa mån bidragit. Det är ock helt naturligt, att en i ord framställd skildring av folklivet i det land, där missionen arbetar, av missionsarbetets många grenar och missionärernas levnadsförhållanden och arbeten ― det är naturligt, att en sådan skildring blir mera levande och lämnar djupare intryck, om den illustreras med bilder från missionsfältet. Man får en riktigare uppfattning av det, man hör skildras i ord, då man samtidigt får se det i bild"
(Missionsförbundet, 15 januari 1925, sid. 45).
Många av skioptikonbilderna vid Etnografiska museet är färglagda genom handkolorering och autochrome-teknik och är av stort kulturhistoriskt värde. De är en värdefull källa till kunskap och förståelse för hur olika aspekter av det kongolesiska, kinesiska och östturkestanska samhället gestaltade sig för hundra år sedan.
Det är glädjande att se att de flesta bilderna är i förvånansvärt bra skick efter att ha legat trångt nedpackade i lådor under mer än ett halvsekel. En del har sprucket glas och så vidare men motivet är i de flesta fall klart skönjbart. Arbetet med digitalisering (många men långt ifrån alla bilder har digitaliserats), inskrivning av metadata (vad bilden föreställer) samt relevanta sökord för att hitta bland de många bilderna fortgår alltjämt.
Du är varmt välkommen att söka och titta i samlingarna!
Skribent: Patrick Hällzon, doktor i turkiska språk.
*Detta är en omarbetning av en text som publicerades 2016
